Jag lever ju med field rangers i deras läger. Vi går upp före solen, oftast klockan fem, och lägger oss tidigt, det blir ju mörkt redan halvsju. Lika bra att sova när det är mörkt och vara vaken när det är ljust.
Tidig gryning vid lägret
Jag sover nog lite sämre här än hemma, vaknar många gånger per natt fast tältsängen är ok. Ibland är det vinden som får tältet att skaka och tältduken slår eller smattrar. Ibland vaknar jag när en sork (den är större än svenska möss och sork låter bättre än råtta) springer över golvpresenningen i tältet. Eller också är det vatten som droppar utanför tältet – det låter likadant.
Man vaknar lätt av lejonvrål, elefanttrumpetande, hyenaskratt, babianskrik, zebror som andas och trampar tungt precis utanför och snubblar på tältsnörena. Sedan finns ett antal fåglar som låter precis som väckarklockor eller telefoner brukar göra hemma och de respekterar inte mina sovtider…
Oftast vet jag inte vilken veckodag det är – det spelar liksom ingen roll här. Tillvaron handlar väldigt mycket om här och nu. Det enda jag egentligen måste ta ställning till är hur mycket kläder jag skall ha på mig och vad jag skall laga för mat. Jag är ganska mycket i händerna på de andra field rangers och viltvårdarna. Säger de att idag skall vi patrullera åt väster så är det bara att hänga med. Är det något särskilt som händer, till exempel att fånga lejon eller spåra noshörningar, så hänger jag med på det. Vissa dagliga rutiner tar längre tid när man lever primitivt, till exempel att tvätta kläder, bränna sopor och värma vatten för att tvätta sig – men jag har ju nära till jobbet…
Det skall bli omelett med lök och bacon
Disk vid stora vattentanken
Klädtvätt
Kvällspyssel, ibland har jag kontakt med internet
Livet här är inte särskilt intellektuellt utmanande men det är rätt skönt att kunna förtränga alla de små bekymmer som man ständigt brottas med på hemmaplan. Jag försöker lära mig så mycket jag kan om att spåra djur, det är fascinerande. Har förstås mycket långt kvar innan jag ens kommer i närheten av de duktiga spårarna här.
Jag saknar min familj och det finns tillfällen när jag inser att civilisationen har sina poänger. Som när jag för några dagar sedan för första gången på fyra veckor fick låna en riktigt het dusch. Eller när jag var i Hluhluwe och fick tag på en riktig espresso. Det är ju också en annorlunda kvällsrutin att lysa under sängen och se efter att där inte ligger någon orm (en field ranger hittade en stor svart orm under sin säng häromdagen), och att lyfta på täcket och kolla att där inte finns några skorpioner…