Tidigt upp igen, kl 0515, och sedan patrullering med Sylvester och Bongani. Vi går ganska långsamt – jag vet inte om det är för min skull – med de säger att man får inte bli för varm. Vi ser lite impalas förstås men även wildebeast och en nyala-hanne.
Sylvester på morgonpatrull
Aloe-kaktusarna står som arméer i sluttningarna
Patrullrast
På flera ställen hittar vi snaror som vi plockar ner.
I en sänka hittade vi många snaror
Snaror görs enkelt av grov ståltråd
Snaran fästs vid ett träd vid en djurstig
Det verkar vara den enda blomman som blommar nu.
När vi kommer tillbaka är jag hungrig och längtar efter frukost.
Dagens brunch, snabbnudlar och corned beef (tror inte jag kommer äta det hemma…)
Corned beef är sådär…
Jag har wifi i tältet och en radiolänk med en ganska stor riktantenn till radiomasten ovanför lodgen där det finns en annan antenn. Meningen är ju att jag ska blogga så de har nog lagt ner ganska jobb på detta. Kommer upp i en halv Mbit/s i alla fall.
På eftermiddagen kommer Jabulani och hämtar mig i en gammal Land Rover som sett sina bästa dagar. Dörrarna går inte att stänga, man måste hålla i dem annars flänger de upp, motorn kokar med jämna mellanrum, bara en del lampor funkar, vindrutan är sprucken och bilen måste tjuvstartas. Det skramlar oroväckande mycket och lite stötfångare ramlar av medan vi kör. Det är den första bilen som köptes till Thanda, berättar Jabulani. Jag tror honom. Men det är en suverän terrängbil!
Jabulani och LandRovern som sett bättre dagar
Jabulani – stolt noshörningsspårare
Vi skall leta efter en noshörning! Jabulanu är noshörningsspårare och field rangers vid Thanda Duna Royal har rapporterat att de bara såg sex noshörningar – det skall var sju! Området där noshörningen kan vara är en halv kvadratmil och det är mycket glesare med vägar på den här sidan så för mig verkar det lite naivt att tro att vi skall kunna ta en kvällsrunda och se om ser den. Men Jabulani har väl nån aning om var han skall leta. Vi kör längst bort i parken, spanar av vägkanten och letar spår vid två olika vattenhål – vi ser några spår men inga noshörningar.
Noshörningsspår!
Impalas – dem ser man lite överallt – och giraffer men inga noshörningar och snart blir det för mörkt så jag körs hem igen. Sydafrika har samma tidszon som vi (i alla fall när vi har sommartid) men här befinner vi oss på longitud 32 E, vilket ju är en timma längre österut jämfört med tex Stockholm. Så solen går ner tidigt här, klockan 1830 är det mörkt! Och då kryper mina lägerkompisar in i sina tält. Så jag grillar lite kött åt mig själv över elden som de tänt. När jag sitter ute ensam och äter börjar jag fundera på om det är smart. Här finns ju trots allt både lejon, leoparder, elaka noshörningar och griniga elefanter – ute i mörkret. Jag lägger på mer ved på glöden så det blir en fin brasa igen, sätter mig med ryggen mot brasan, så nära jag kan, och ställer ut fotogenlampor framför mig och på väg mot tältet! För att känna mig lite säkrare sitter jag och äter med pannlampan på och lyser ut i mörkret för att se om jag ser några luriga ögon som tittar på mig – men det är ögonfritt…
Undrar om det finns några farliga djur där ute i mörkret?
Över mig lyser Venus och tusentals stjärnor och jag hör hyenor som ”skrattar”.