Några lejon skall flyttas från den äldre till den nyare delen av Thanda, där det hittills inte har funnits några. För att flytta lejon måste de först sövas. Man kan komma ganska nära dem med bil, så vi har med oss en veterinär med bedövningsgevär. En lejonmamma och hennes ungar har siktats när de kalasar på en zebra.
Lejonmamman blänger ner på oss, bara några meter bort
Veterinären får iväg ett skott men troligen slår det i buskar eller gräs så det träffar inte. Lejonmamman ryter och gör ett utfall mot oss och för en sekund tror jag att hon skall hoppa ner på jeep-flaket där vi står. Vi kan sedan komma så nära att vi kan skjuta den ena ungen. Den andra springer iväg men kommer tillbaka och ställer sig bredvid och slickar sin sovande brorsa och försöker väcka honom.
Vad är det med dig brorsan? Vakna nu!
Då kan även hon skjutas och så småningom lägger hon sig snällt bredvid sin bror. Mamman har vid det här laget blivit rädd och varje gång vi pressar jeepen genom buskarna för att komma närmare så drar hon sig undan. Vi ägnar timmar, i strilande och faktiskt ganska kallt regn, åt att cirkla runt och köra in och ut i snåriga taggiga buskage innan veterinären får till ett bra skott.
Pilen träffade där den skulle – och lejonmamma sover sött
Sedan iväg till en boma (inhägnad) i den nya delen av Thanda, med alla lejonen. Det har regnat hela dagen och de stackarna ser ut som de ägnat sig åt gyttjebrottning. Veterinären ger dem ett motgift och vi ställer oss utanför och tittar på när de vaknar. Då är de ganska groggy och ragglar runt en stund innan de piggar på sig.
- Lejonen börjar vakna men är fortfarande groggy – brorsan rullar runt i bakgrunden
Jag har blivit tillsagd att tvätta händerna noga efter att ha rört ett lejon, de kan ha läskiga baccilusker på sig. När jag står på flaket över lejonet och duckar för en taggig buske byter jag grepp med händerna. Just då tvärbromsar jeepen och jag dyker med ansiktet ner i skrevet på lejonet. Plötsligt har jag fått en ny doft – av lejonhanne – inte oangenäm men djuriskt maskulin…