Att gifta sig kostar kor! Sylvester, min field ranger-kompis som bor i ett tält bredvid mitt förklarar. Vill en zulu-man gifta sig med en zulu-kvinna måste man betala till hennes familj. Standardpriset är 11 kor. Zulukungens döttrar är förstås dyrare, de går för det dubbla. Den här hemgiften kallas lobola och är ett tecken på hur mycket man uppskattar bruden och att man menar allvar. Det är också en kompensation till brudens familj för förlusten av bruden. Priset är en förhandlingsfråga mellan familjerna och görs upp innan bröllopet. Är hon välutbildad kan hennes familj begära mer och är hon inte jungfru blir det billigare. Om hon har barn sedan tidigare drar det ner priset ytterligare. Jag frågar vem som avgör om hon är jungfru. Sylvester tittar lite oförstående på mig och säger att det gör förstås den blivande brudgummen. Jag ger mig inte in på funderingar om hur välutbildad en genomsnittlig zulu-man är när det gäller att bedöma jungfrustatus. Lite oklart vad en ko kostar, men det ligger i storleksordning 5000 RND, vilket motsvarar drygt 3000 kronor. Skulle det vara en flicka från en fin familj är det nog bäst man kommer med fina kor också. Elva kor blir ju en årslön för vanliga lågbetalda jobb, säger jag, och undrar hur man fixar det. Ja, det är tufft, medger Sylvester. Och det stannar ju inte vid korna. När man börjar uppvakta flickan, är det lämpligt att ge fadern en mindre summa pengar eller presenter. Och modern ger man tyger eller kläder. Men de flesta människor vill väl inte plötsligt ha elva kor på halsen ? Om man bor i stan, vad skall man göra med korna då, undrar jag. Sylvester skrattar så han nästan ramlar ur stolen. Nja, då för man betala pengar för motsvarande antal kor. Fast alla har förstås inte råd med detta, så då får det bli på avbetalning, man betalar en ko då och då. Eller så får man leva ihop utan att gifta sig. Fast vill man vara respekterad i zulu-samhället bör man vara gift på riktigt.