Åker tillsammans med Senseini och Nkosi till Intebane Camp där det bor en hel del volontärer från inte bara Sydafrika utan även Nordamerika och Europa. Det är unga män och kvinnor som är engagerade i olika projekt och de hjälper till lite av varje i parken. Idag såg vi dem plocka skräp i dikena på den allmänna vägen genom parken. Vid Campen hämtar vi upp fyra nya rekryter. De har sökt jobb som field rangers. Det första de skall göra är en språngmarch. Man vill se att de kan springa. Vi springer 3,2 km, jag och rekryterna, som är män i 30-årsåldern klarar sig väl bra men de två rangers som leder det hela kroknar och hänger inte med! Efteråt får rekryterna göra armhävningar på vägen. Jag förmodar att alla blev godkända
Två misstänkta tjuvjägare har skådats. Vi är rätt många som drar iväg i flera bilar. Uppe på en ås möter vi några män som rensat vägkanterna från buskar. De har sett två andra män nere i en dal – där det inte borde vara någon. Tjuvjägare? Nkosi går med sin automatkarbin skjutklar. Det händer ibland att parkvakter blir skjutna av tjuvskyttar. Jag får en känsla av att om vi hittar några tjuvskyttar och de inte omedelbart släpper sina vapen, då smäller det! ”Vad för vapen brukar tjuvskyttar ha?”, undrar jag, som inte vill vara med om någon eldstrid. Nkosi lugnar mig med att tjuvjägarna bara brukar ha enkla jaktgevär, så jag behöver inte vara orolig. Säger han och klappar på sin automatkarbin… Vi finkammar sluttningen under flera timmar, möter upp de andra och det snackas en hel del på radio – men några skumma typer syns inte till.
Kommentarsfältet är avstängt.