Väckning 0410 (gäsp…). Lejonspårningen fortsätter och jag möter upp med Truman, vi ser lite fotspår vid Villa Izulu, som går söderut.
Lejonspår!
Vi följer dem, eller rättare sagt Truman följer spåret och jag följer Truman. Fattar inte riktigt hur han bär sig åt. Men det är inte så att man följer varje fotsteg (tassteg?) utan man har en känsla för vilken riktning djuret går och så följer man stigar, även djur går hellre på en stig, och här och där finns lite bar jord där man kan se spår. När vi kommer ut på en väg visar han: ”Här ser du flera lejonspår, de är flera stycken inklusive en hane.
”Kan du se nåt lejonspår här?”
Gäster på morning game drive
”Vi håller på och letar efter ett lejon här”
Titta här, alla kattdjur har sina tår i en mjuk båge. Här är ett hyenaspår – och här sitter tårna på en vinklad rad snarare än en båge och man ser märken av klorna.” Med lite fantasi kan jag se det han försöker visa men inser att det krävs långvarig träning för att urskilja allt han ser. Så småningom bestämmer han sig för att det måste vara fel lejon som vi ser spåren av, fel flock.
”Jag tror det här spår från fel flock”
Då blir vi anropade på radio att de har hittat den rätta flocken, åtskilliga km norrut. Vi kör fort och skumpigt dit. Hoppar upp på flaket en annan bil där Mike, ”the vet”, står med sitt pilgevär.
På väg mot lejonet, veterinär Mike med bedövningsgevär
Vi skumpar iväg på en urusel väg och när vi kommit upp på krönet ser vi lejonflocken ligga och vila på sluttning en bit bort.
Där är ju lejonen!
Ut i terrängen – bilen slår hårt i marken- och jag ser att Truman (som även ansvarar för bilarna och verkstaden) lider. Veterinären dirigerar bilen så han får bra skottläge, ungefär 25 m från lejonen.
Lejonflocken med hannen som skall sövas till vänster
De har förstås sett oss redan innan vi såg dem men de verkar inte bry sig.
Stilig, vad?
”Kör lite närmare!”
Lejon i sikte!
Han drar upp en spruta från 3 olika ampuller och fyller pilen som ju är en slags spruta.
Mike laddar pilen
Avståndsmätning
Han lägger upp geväret, som drivs av tryckluft, på biltaket och skjuter hanen i rumpan.
- Nu smäller det!
Geväret är påfallande tyst, lejonet flyger förstås upp men går bara några meter och lägger sig sedan igen. Otroligt nog verkar han inte fatta att det där som stack honom i rumpan hade nåt med oss i på bilen att göra! Resten av flocken studsade också upp när hannen gjorde det men lägger sig också ned.
”Vad var det som hände?”
”Va, borde jag vara trött? Vad håller dom egentligen på med i den där bilen?”
Efter en kvart verkar inte hannen det minsta slö, ”den har nog satt sig subcutant” säger veterinären och skjuter en pil till.
”Hm, borde han inte ha somnat vid det här laget?”
Denna tar uppenbarligen bättre och efter fem minuter lägger han ner huvudet. En hona sitter alldeles bredvid och vaktar sin man,
Nu sover han i alla fall!
”Jag stannar hos dig tills du mår bättre!”
men veterinären reser sig upp, kastar en sten mot henne och säger Buh!. Då springer hon sin väg! Alla verkar sedan helt övertygade om att nu är resten av flocken bortskrämd och ingen bryr sig ens om att hålla utkik efter de andra lejonen. Lejon verkar inte vara så modiga!
Så skrämmer bort lejon: Kasta några stenar och säg buu!
Pilarna dras ut, en duk läggs över ögonen som inte är riktigt stängda.
Bedövningspil
Panthera leo sover sött
Nu kan man klappa honom!
Han har ett sår på vänster framtass och den tassen känns lite svullen säger veterinären.
Vacker tass
Klös!
Fin kisse! Nu har han fått ett halsband med radiosändare också.
Lejonet rullas över på en presenning och bärs upp på ett jeep-flak och så skumpar vi alla iväg igen.
”På 3 rullar vi tillbaka honom!”
”OK, då lyfter vi honom”
”Här mellan träden!”
”Hur mycket väger han egentligen?”
Så här ligger han bra!
De kommer ta lejonet ner till Base Camp och ta lite prover, plåstra om hans fot och sedan lägga över honom i en transport-trailer. Där får han vakna och sedan skall han transporteras med 6 timmars bilfärd till ett nytt hem. Anledningen till detta är att lejonhonorna i flocken är hans mamma (det var hon som satt kvar längst och vaktade honom) och systrar och man vill undvika inavel. Hans pappa dog i en tjuvjägarsnara och för 4 år sedan. Det året förlorade de 4 lejon, 4 hyenor, 2 vildhundar och ett antal antiloper i snaror! Thanda har redan en ny hanne som snart skall släppas ut.
På eftermiddagen åker Truman och jag iväg för att shoppa. Vi åker till Pongola och stannar först i en järnaffär där Truman köper lite verktyg mm och även lite mera rejäla vildmarkskläder åt mig, sådana där kammo-kläder som APU har. Nu kan jag verkliga smälta in bra i gänget! Sedan storhandlar vi på supermarket, jag skall ju klara mig själv där uppe i mitt tält. Ett flak öl och en låda vin slinker med också…
För första gången lagar jag mat i mitt nya hem, grillar över lägerelden. Man tänder alltid en eld – det håller djuren borta. Visar liter bilder i datorn från Sverige och Sylvester och Bongani förundras över snö och långfärdsskridskor!