Äventyret börjar, 24 sept 2013

Det var alltså jag som vann ”Hoppaavekorrhjulet”!

Jag skall bo i Thanda Private Game reserve (TPGR) i 6 veckor!

Blev upphämtad av Truman och Jabulani på den lilla flygplatsen i Richards Bay, som ligger på Sydafrkas ostkust, i KwaZulu-Natal. Truman är ”ranger” och chef för rangers/guider. Det är han som var med i filmsnutten i ”Hoppaavekorrhjulet-tävlingen” och han verkar skratta hela tiden. Truman tittar på mina vita chinos, rödrutiga skjorta och tunna loafers med lädersula. ”Du har andra skor, vad? Och lite mer diskreta kläder?”

Vi körde i en och en halv timma genom landskap som först mest bestod av eucalyptus-odlingar och senare sockerrör. När vi svänger in på den lilla grusvägen till TPGR ser vi snart att det har brunnit. En granne eldade gammalt gräs lite för frejdigt i onsdags och det spred sig 7 km in i TPGR! Det är egentligen bra, det kommer att blir grönt igen så fort det regnar en gång och träden har inte tagit skada. Så i skötsel av parken brukar man bränna av lite varje år men normalt mindre områden i taget – ser inte så tråkigt ut.

Nu ser det ganska torrt och brunt ut även där det inte varit eldsvåda. Men inom några veckor har det regnat och då kommer det se grönt och fint ut igen, säger Truman.  Det är bra för game watching att det är torrt, djuren håller sig nära de få vatten som finns och det torra gräset/buskarna är lågt så man ser djur lättare.

Vi fortsätter på nåt som snarast är hjulspår upp på en kulle. Därifrån har man bra utsikt över parken, och här ligger ”Observation Post Sierra1” som den här veckan bemannas av Sylvester och Bongani, som tillhör APU (anti-poaching unit). Sylvester är nån slags reservofficer och pratar hyfsad engelska. De går klädda i kammo-kläder och ser rätt coola ut.

Jag skall bo i ett stort armétält. Där finns 220V från generator och bilbatterier, kylbox, lite LED-lampor, fotogenlampor, gaskök, tältsäng med moskitnät. I ett tält bredvid bor APU-killarna. Truman har ordnat så jag har ett utedass med tygväggar utan tak (välventilerat blir det ju) och en tygvägg till mellan två träd där jag kan duscha (plastsäck med slang).

Medan jag packar upp mina grejer går solen ner över en kulle i väster och jag hör konstiga ljud i närheten. Just ja – det är så lejonryt låter. Häftigt!

Truman kommer och hämtar mig vid 20-tiden för att så här första kvällen äta på lodgen. Då är det kolsvart, bara svagt ljus i väster. Vintergatan syns mycket tydligare än hemma, Venus lyser starkt i väster. Vi kör mot lodgen och stannar och scannar av omgivningen med ficklampor vid ett av vattenhålen. Vi ser några gröna ögon som börjar röra sig och ser i lampskenet att det är en liten katt, en Genet. Plötsligt får vi bromsa för en giraff som korsar vägen alldeles framför oss. Den stackarn letar efter nåt att äta, fast just här var träden brända och den hittar nog inte så mycket, säger Truman.

Vid lodgen hälsar jag på alla. På zuluvis tar man i hand tre gånger, med tre olika handslag på nåt sätt.